Är nyss hemkommen efter en dag på loppis. Länge sedan sist, så blicken var vässad och planen noga uppgjord. I god tid skulle min skjuts komma hit så jag ,liksom loppis-pensionärerna,skulle ha första tjing på de bästa sakerna. Gärna en halvtimma innan de öppnar ska man hänga på målsnöret. En loppis första halvtimme är också den viktigaste. Nåja, nu blev det inte så. En telefonförsäljare sinkade min chaufför och 45 minuter senare stegade jag in på loppis-meckat. Med på förhand uppgiven blick scannade jag av omgivningen ( så som loppisjagare gör!), och vad dök upp! Det bästa var ju kvar, är detta sant!
Jag såg hur folk konkade iväg på 80-talsbyråer av plywood där lådor hängde och dinglade. Kvar stod mina dyrgripar i en lerpöl. En svart och gammal 1,50 m lång byrå endast 45 cm låg, kanske mer sideboardlik,stod framför mig. Den ska jag ha! För 80 kr blev den min, utan någon tanke hur denna koloss skulle fraktas hem. Det fixar pappa, och visst hade jag rätt. Bild på byrån kommer imorgon, hade ingen kamera med mig till mina färldrars torp där jag ska förvara den. Så håll ut, imorgon kommer bild, och ni lär inte bli besvikna!
Två kryssliknande stolar, gamla och signerade, med fransk
känsla slank också med vid hemfärden, för 20kr var de något av det finaste jag sett. (Givetvis ska de målas och kläs om!) Så 100kr fattigare var jag lyckligare än någonsin. Kanske mest över min känsla att jag lyckades hitta något som ingen annan såg, det alla i sin strävan att hitta det perfekta fyndet bara rusade förbi. Men inget går förbi Fröken Fägrings falkögon....Har ni orkat läsa så här långt får ni ta er en titt på stolarna, tänk er dom i vitt ( eller kanske behålla det svarta?)och omklädda, i en mysig miljö bland olivträd i Frankrike. Drömma kan man ju!
Min fars kommentar: "Är du säker på att det verkligen är dom du ska ha", medans han vädjande pekade på ett par pinnstolar som mer passade honom i smaken. No comments!
( Bilderna gör inte stolarna rättvisa, i verkligheten är ryggarna härligt breda! Maffigt och pampigt....)
