Ända sedan jag som liten sådde en blomman-för-dagen i den lilla byskolan har intresset för grönska funnits där. Varje dag sprang jag fram till min kruka som det med spretiga bokstäver stod Karolina på. Fröet grodde, tittade lite nyfiket upp över jordytan för att senare sträcka sig mot solljuset och sträva uppåt. Att följa livet fascinerade mig. I det lilla såg jag det stora. Livet.Samma känsla och iver kommer över mig varje gång jag petar ner ett frö i jorden, som när jag för en tid sedan sådde vita luktärter. De växer så det knakar och bara väntar på att snart få byta glasslådan mot sin permanenta växtplats.
De vita penséerna trivs i den mossklädda korgen. Varje dag ler de med sitt smörgula inre mot mig. I det lilla finns det vackra.
8 kommentarer:
åh så långt dina vita luktärtor har kommit..
min ahar inte alls kommit så långt..
Har du nått bra växt tips..
kram anna
Visst är det en speciell känsla att ha dragit upp plantor själv.
Kram Maud
Plockat bort inlägget - det var inte så lätt att se att tävlingen var avslutad. Förlåt att jag länkat till din sida.
Jag glömde köpa luktärtsfrö i år, attans också! Du får plåta dina när de blommar istället...
; )
Kram, Jenny
♥
åååh vad fint, jag ska också försöka mig på att så nu när jag ser dina fina blommor.
Vilken fin blogg du har.
Kram
Sanna
Hej Karolina,
du har verkligen fått fart på dina luktärter. Mina är bara en decimeter ungefär, men jag fick inte ner fröna i jorden förrän sent. Gillar också mest vita blommor, men i år har jag nästan chockat mig själv genom att så mörkröd buskkrasse också...
Ha det så bra och njut ordentligt på din balkong!!!!
/Kristin
Hej Karolina!
Så duktig du är på att skriva! Det låter jättmysigt när du förklarar om den gamla byskolan och dina små plantage!
Ha en trevlig helg!
Oj, vad stora dina luktärter blivit redan, vackert med vita.. Jag har satt blandade färger men nästa år får det nog bli helvitt. kram!
Skicka en kommentar